Förlåt för dåliga uppdateringar...
Men jag har inte orkat att uppdatera alls och måendet är inte alls bra..

Jag mår skit och känner mig så himla ensam...

ÄVen fast jag har min familj, mina barn, mina vänner, så känner jag mig ensam. 

Det är inte alls kul :(

Jag försöker att vara på bra humör varje dag, men det går inte.
Mitt mående gör att jag inte orkar..
Jag är helt slut i kroppen och i huvudet...
Skolan ligger jag efter med också..
Jag har inte haft någon som helst ork till det

Idag har jag varit och besökt min syster en sväng för att få komma hemifrån en stund

Jag vet inte hur jag ska orka med annars..
Jag vet inte hur jag ska komma ur denna onda spiral som jag har hamnat i, 

men snart ger jag upp helt.

Jag försöker och försöker men inget hjälper.
Jag kan inte göra mer nu

Jag ser tyvärr inget ljus i tunneln alls snart...

Ibland undrar jag ens hur jag orkar med all skit som kommer hela tiden...
Jag blir så irriterad och arg så jag nästan kokar..
Samtidigt ska jag försöka med att plugga, vara med mina barn och min man, men det bara kastas skit på en

oavsett vad man en gör.

Ingen är nöjd med vad jag gör oavsett vad jag gör. Jag försöker göra det bästa av hela situationen men nu är det bra
Jag måste börja tänka på mig själv och mina barn nu för att det ens ska funka för oss alla snart.

Jag fokuserar på det som är viktigt för mig och mina barn och kan inte göra mer än de just nu.

Det blir ett kort inlägg idag...

Förlåt för att jag varit dålig på att uppdatera men jag har kaos i mitt huvud.

Jag försöker samla mina tankar men det går inte så bra just nu.
Jag har ett virrvarr med tankar, studier, sjukdomar mm 

Min dotter är förkyld än och verkar inte bli bättre :(
Hon har varit förkyld nu i 6 veckor och det blir inte bättre utan bara sämre :(
Hon har orkat gå på förskolan men nu får hon inte komma dit förrän hon är frisk...
Och allt detta pga detta virus som går just nu..
Å dessutom är vi inte välkomna till hc heller för att kolla upp vad det är.

Jag vet snart inte vad jag ska göra :(
Min dotter är inte bara förkyld utan hon är även hjärtsjuk så hon är i riskgruppen för detta virus också.

Jag själv jobbar inom förskolan samtidigt som jag pluggar och försöker med alla medel att vara där varje dag

Jag har en underbar make som vabbar med dottern.

Jag kan inte göra mer än att försöka hålla modet uppe och sitta i telefon hela dagarna när jag kan

för att kunna få något svar var det är hon har.
Hon har en underbar hjärtläkare som har lugnat en lite, men nu börjar de gå åt fel håll.
De hänvisar en till hälsocentralen men de vill inte ta emot en..
De känns som ett moment 22 och min dotter kommer i kläm :(

Men men, nu ska jag försöka göra lite med skolan och sen blir det sängen för min del då jag ska jobba imorgon

eller åtminstone försöka jobba....

Igår var en dag som jag absolut inte orkade med att skriva av mig alls..
Vilket jag får lida för idag istället, då jag har mer att skriva av mig men jag vet inte om jag orkar det heller...

Jag får lida för mina misstag nu och det är bara skit men jag kämpar
Jag kämpar för mina barns skull. 

Jag kämpar för att de ska få ha en mamma i sitt liv. 
Jag vill att de ska veta att jag gör allt för dem och att de är mitt allt

Jag har precis kämpat mig igenom en tuff eftermiddag med bråk och skrik.

Jag har även kämpat mig igenom en uppgift till skolan som är inskickad och klar. 

Nu är det bara att fortsätta med nästa uppgift så att man blir klar med uppgifterna för denna kurs med

för jag har en rest i en annan kurs som jag behöver göra för att bli klar med den.

Annars har jag inte så mycket som jag ligger efter med i skolan. 
Jag är tacksam för att jag har ett jobb som jag kan gå till

En familj som älskar och stöttar mig.

Att jag har mina barn

Å även att jag har en underbar vän som står vid min sida

Hon är helt fantastisk och helt underbar helt enkelt...

Jag har haft en tuff dag och jag är så glad över att den här dagen är över...
Jag hoppas att morgondagen blir bättre med mindre bekymmer och mer roligheter. 
Jag har försökt att plugga lite och lite har jag även fått gjort.
Jag kämpar på med mina demoner som kommer och går hela tiden..
Ibland är det jobbigare än vanligt och ibland är de inte alls närvarande.

Jag får kämpa för att hålla mitt humör uppe och orka med dagen...

Jag kan inte göra mer än vad jag redan gör men ibland känns de hopplöst och att jag står ensam 

och stampar på samma ställe och kan inte ta mig vidare pga att ingen följer med.

Jag har gjort allt jag kan för att få alla att förstå att jag inte mår bra

men många säger att jag inbillar mig.
Samtidigt som allt detta sker i mitt huvud så ska jag försöka plugga

och ta hand om mina barn

Ibland känner jag mig otillräcklig som mamma och att jag gör ett dåligt jobb :(
Men jag vet också att det är bara mina demoner som talar.
Jag gör allt för mina barn och kommer alltid göra det 

De är mitt allt, mitt liv 

Idag har det varit en dag som jag helst ville slippa..

Mitt mående e inte på topp å så har jag missat en tid som jag helt hade glömt bort :(
Men det skulle komma en ny tid så jag ska ta det direkt jag får den så jag kan åka på den.

Jag försöker att ha en prioriteringslista men det blir ändå att jag får ändra på det jag har tänkt...

Jag vill göra det jag tycker är viktigt och vad jag anser är bäst för mina barn..

Men ibland blir det inte så ändå...
Jag känner mig maktlös i många situationer men jag gör mitt bästa när det kommer till dem

Mina barn är min värld

De betyder allt för mig

Jag skulle kunna ta en kula för dem utan att blinka

Jag kämpar varje dag och varje natt emot mina tankar och funderingar

och nu börjar de bli jobbigt...
Jag orkar inte fundera på allt eller lösa alla problem hela tiden

När ska jag kunna engagera mig i mig själv och mina barn??
När ska jag orka??
När är det min tur att må bra??

Jag vill inte höra att "Du kan ge dig själv tid"

eller

"Ställ inte så höga krav på dig själv"

Det handlar inte om att jag ställer höga krav på mig själv.
Det handlar om jag hinner inte med mig själv om jag inte får hjälp helt enkelt..

Sitter och försöker mig på att plugga lite 

och få något annat att tänka på en stund.

Det går väl sådär kan jag säga..
Jag har kommit en bit på väg och får passa på nu medan de är lugnt här.

Imorgon är det dags för jobb igen och hela veckan lång. 

Jag trivs väldigt bra där och jag hoppas att jag får fortsätta i sommar och även i höst.

Jag pluggar på heltid och sedan jobbar jag på sidan. 

Mitt uppe i allt detta så ska jag försöka fungera som människa också...

Det är inte så lätt att kombinera allt men jag försöker att göra mitt bästa med allt.

Egentligen så vill jag bara lägga mig ner och gråta och skrika :(

Jag har ingen ork alls i kroppen och mitt huvud värker dagligen...

Jag kan inte göra så mycket åt det utan det är bara att acceptera läget.

Jag försöker och försöker jobba mig igenom allt men det är inte lätt.

Jag kan inte göra mer än vad jag redan gör. 

Detta är ett sätt för mig att kunna ventilera tankar och funderingar på...

Jag är en person som tänker och funderar väldigt mycket på saker och ting

men även på saker som har varit tidigare i mitt liv.

Jag försöker alltid hitta tiden att kunna sätta mig ner och bara få skriva av mig...
Men tiden finns inte alltid till då jag är 3 barns mamma, pluggar och jobbar samtidigt...

Jag försöker finnas för mina barn, min familj och för mina vänner

men tänker inte så mycket på mig själv. 

Jag är fast i en dålig spiral just nu och jag kämpar för att ta mig upp igen.

Jag tänker mycket på vad som kommer hända om det inte går vägen med vissa saker.

Kommer jag att orka med en resa till??
Kommer jag orka med alla lögner och svek?

Kommer jag att orka??

Det är några funderingar som jag har just nu och det är även flera tankar och funderingar som

snurrar i huvudet på mig.

Jag väljer att skriva då det är lättare för mig att kunna få ur mig saker och ting.

Jag har tidigare alltid haft lätt för att prata med människor,

men eftersom jag har blivit sviken och bedragen så himla många

gånger och att det dessutom har kommit fram

att personerna som jag pratat med har pratat vidare

gör det ännu jobbigare att öppna sig.

Jag kämpar varje dag med att ta mig upp ur sänge varje morgon.
Varje morgon är en kamp.

En kamp som jag vet att jag måste ta för att kunna finnas för mina barn

Detta är då mitt första inlägg och jag ska försöka printa ner flera inlägg..

Ta mig själv tiden att skriva ner några rader varje dag för att pysa ut lite av det som

snurrar runt i huvudet...